onsdag 30 september 2009

Milos skogspromenad

Varje dag får Milo gå på lång skogspromenad med Husse (om det ej regnar) och han springer löst omkring och bara njuter av livet. Lyssnar och spanar efter allt som rör på sig och sniffar omkring. Livet kan ej vara bättre tycker han.

Det är så roligt att se hur Milo njuter av att få springa runt fri och undersöka allt och plötsligt hör man hur han kommer springande i en rasande fart bakom en och flyger förbi och slår i bromsen, vänder sig om och ler med hela ansiktet och viftar på svansen innan han sticker vidare. Han är så underbar denna hund. Han gör små avstickare hit och dit men kommer alltid tillbaka för att hålla koll på oss för att se vart vi är. Så underbart att ta långa promenader med honom i skogen och vi hoppas att valparn akommer att bli lika lätta att ha lösa som Milo. Mojo har vi stora hopp för men Gizmo vet vi ej om vi vågar lita på lös, men vi måste jobba hårdare med honom när det gäller allt vi gör, för han tror att han ej behöver oss och kan allt själv samt vet hur allt fungerar........ skulle inte tro det gosse...... ;O)

Vi har många fina jogging och skidspår i skogen som ligger bakom idrotsplatsen, så det är en liten bit att gå först. Här kommer några bilder från promenaden och jag låter bilderna tala sitt eget språk.

Då startar vi från idrotsplatsen.



 Vad finns här uppe?

Underbar skog att vandra i


 Tyst! Jag hör något!


Husse! Vänta på mig!


Härligt att få springa löst i skogen.


Nu hör jag något igen!

Vad är det jag hör?


Måste undersöka saken.


Nej, inget här!


Här då?



Matte! jag väntar på dig.

Nu är vi tillbaka där vi började vid idrotsplatsen.


Dags att bli kopplad igen och promenera hem.


Nu får jag gå lös igen för vi är nu i skogsdelen bakom tomten.


Blåbär....mums!




Nu är vi hemma Matte!


tisdag 29 september 2009

Framsteg!

Idag har det varit framsteg med båda valparna. Vi har tränat vidare på "Sitt", "Stanna" och "Kom Hit". Även Gizmo har börjat lyssna lite och lyda och det är roligt tycker vi. Det har inte varit lika mycket ylande och bråkande idag vilket vi uppskattar mycket, för det har varit otroligt jobbigt att varje dag lyssna till konstant ylande, gnällande och bråkande. Jag har även ute idag fåt dom att stanna (i koppel för de drar som oxar) och komma till mig och sätta sig framför mina fötter och blivit belönade med godis. Så jag måste nog säga att det är framsteg, om än så lite.

Mojo haltar inte längre så han har repat sig efter olyckan nu.

Mojo poserar för kameran.


Vi kan sitta fint i soffan.


Här kommer belöningen.

Vi kan även sitta fint på golvet.


Så var det belöning.




Nu är vi så trötta efter all träning.


måndag 28 september 2009

Testade att ej låsa in dom idag.

Vi åkte för att storhandla idag och min man ville ej stänga in dom i buren så jag sa att räkna med att torka kiss och bajs när vi kommer hem. "Ja då" svarade han. Vi åkte och när vi kom hem så satt två glada valpar i en stor kisspöl och viftade med svansarna....... hmmmmm......Nåja, det var bara fram med moppen igen och ut med hundarna på prommis.

Utöver detta så har hela dagen gått bra. Men vi måste börja träna lite extra inkallning på Gizmo så att han kommer ikapp Mojo.

Sista promenaden blev ytterligare ett litet framsteg. När vi kom innanför dörren så satte sig valparna ned och väntade på att bli torkade och avkopplade. Helt otroligt! De brukar kasta sig efter Milos matskål så fort de kommer in, men inte ikväll.

Det kommer nog att bli bra med dessa två med.

söndag 27 september 2009

Första natten i ny bur.

Första natten i ny stor bur gick bra! De ville först inte komma ut ur den för morgon rastningen, men deras blåsor sade annat.

De gillar verkligen denna nya bur och det tycker vi båda är roligt.


Mojo har visat mer och mer att han är mattes hund medans Gizmo tyr sig mer och mer till husse. Intresant! Denna gång har vi fått en varsin hund medans Milo är vår hund. Han tyr sig till oss båda 50/50 och det är roligt.

Jag hoppas de kan slippa hagen snart....

lördag 26 september 2009

Valp Test!, Mammas kollonilott och hennes grav

Idag så är det en stor dag för valparna. De kommer att få vara ensamma i 5 timmar för första gången, då vi måste ner till Stockholm för att tömma mammas kollonilott på de saker som jag vill behålla då mamma hade betalat för hela året, trots att hon viste att hon troligtvis ej kommer att se den i år (vilket hände). Men vi har en bekant som stöttat och hjälpt mamma i alla år som har tagit hand om kollonilottens sista år. Så det fanns ingen tid för att sitta på täppan och fika och prata minnen då vi hade ont om tid.

Strålande väder fick vi vilket var tur och undan gick det på vägarna och mycket beroende på vädret och lite trafik. Vi kom fram och hälsade på Larsa (som han heter) och satte igång med vad som skulle göras. Innan jag satte igång så tog jag några sista bilder av lotten som minne. Oj vad vi har spenderat tid här genom åren och även de 8,5 åren jag hade min lott här snett emot mammas. Vi fick även med oss lite morötter, lök och rödbetor utöver de buskar och plantor jag ville ha med mig samt verktyg. Därav att vi ej kunde ha hundarna med oss. När vi fått ihop det jag ville ha så var det bara ett säga hej och sätta fart till gravplatsen för att hälsa på mamma lite och få se hur gravstenen ser ut i verkligheten.

Väl på gravplatsen så slog en konstig känsla till innom mig. Att plötsligt stå där vid graven och nu med stenen på plats kändes så overkligt men samtidigt så bekräftande på att nu är det över. Mamma är död och begraven.

Hoppas ni ej tar illa upp att jag visar gravstenen, men jag är så stolt över den, för mamma sa många gånger att hon ville ha en vitsippa på stenen och vitsippor strödda över kistan. Vi hade sådan tur att jag och min man bor där vi bor så att vi kunde fortfarande få tag på vitsippor, för i Stockholm var dom redan överblommade. Så mamma fick sina vitsippor strödda över kistan samt två stora handbuketter från mig och min man som vi slängde ner i graven, och naturligtvis vitsippan på stenen. Hon är säkert jättestolt och glad över att vi (min bror och jag) såg till att detta blev verklighet.

Älskar dig mamma och kommer alltid att göra, och det vet du.



Med tårar i ögonen gick vi sedan åter till bilen för att åka hem till Järbo och valparna innom de 5 timmar vi satte som mål.

Vi kom hem EXAKT på minuten 5 timmar senare. Så vi klarade av vårt mål.

Nu var det att se vad valparna lyckats med.........Jag öppnade dörren och gick in mot köket och där står lilla utbrytarkungen Mojo vid grinden mellan köket och hallen viftande på svansen och var så glad att se mig. Jaha!! då har han lyckats ta sig över hagen igen och kutat omkring i köket medans Gizmo satt kvar i hagen. Han är för stor och klumpig för att ta sig över. Så Kiss och bajs..... Mojo hade kissat vid grinden och Gizmo hade både bajsat och kissat inne i hagen. Vi vet om det är Gizmo som bajsar för han lägger pärlband. Så vi "köpte" detta och torkade upp efter dom och tog de ut på prommis. Alla plantor mm fick stå på altanen över natten för jag hinner ej plantera allt ikväll så det får bli morgondagens jobb efter att vi städat inne och bilarna blivit städade.

Nu skall vi gosa med hundarna i soffan innan de skall sova i sin nya stora bur.

fredag 25 september 2009

Mojo är bättre!

Nu på morgonen när vi tog ut alla hundarna på promenad så skuttade och drog Mojo som vanligt men lite nu och då så började han halta och saktade ner men under små korta stunder. Han är verkligen på bätringsvägen nu. Ett annat säkert tecken är hans glällande och ylande har återkommit så nu är han inte tyst längre. ;)

Nu är klockan 09:45 och de sover.

Kan passa på att tala om att vi nu skaffat oss en bättre bur i bilen för hundarna. Den kommer från min styvfar som nu ej kan använda den i den bil han nu har för den är för stor för bilen. Tur som vi hade så passade den perfekt för våran.



Hela dagen har gått bra och Mojo mår bättre.

Mojo's framsteg...

Mojo har blivit bättre och bättre under dagen och har även försökt att jaga Gizmo lite och småbusa lite med honom, men när Gizmo blir för hård så går Mojo undan och lägger sig ned. Om Gizmo kommer efter för att fortsätta bråka så säger Mojo till på skarpen.

Tog Milo ut på en prommis och det händer ej ofta nu sedan valparna kom hem, för det är min man som tar hand om honom och jag valparna i första hand, men idag så är min man hemma hos min styvfar för att montera in en hundbur i bilen som min styvfar ej längre kan ha i sin "nya" bil då den är för låg och djupet är för kort. Så nu skall vi ta över den så att hundarna kan åka säkert. Efter det på vägen hem så stannar min man till vid Grillby och käkar middag hos vår kompis /fd. Granne innan han åker vidare hem till Norrland ), så det är jag som tar hand om alla hundar idag.

Vi har varit ute igen på vandring i trädgården och Mojo går bättre och bättre. Jag tror att faran är över nu och att han bara behöver vila och ta det lugnt.  Stackars liten, vad du har gjort oss oroliga.

Min man ringde just och sade att buren passade perfekt till bilen, som om den var gjord för den. Härligt! Då kan vi lugnt åka till Stockholm på Lördag för att hämta några plantor och verktyg från min mammas kollonilott innan vintern kommer och det blir för hårt att gräva. För nästa år så är det någon annan som har rätt att ta över hennes plott.

 Resten av dagen/kvällen har gått bra och Mojo rör på sig ordentligt nu fast lite försiktigt då han haltar lite fortfarande. Det kommer att bli bra om några dagar. Stackars liten.

torsdag 24 september 2009

Älskade "Lillskiten" Mojo....fortsättningen följer....

Vi vart väckta efter 01:00 för att de ville ut och rastas, vi såg redan då att Mojo gick mycket bättre och småsprang lite och jag blev så glad över det, men ville trots det vänta tills morgonen för att se hur han gick och besluta då om vi skall in till vetrinären eller ej. Vi tog in dom , låste in dom och vi upp till sängen igen. Vaknade 07:00 gick ned för att ta ut dom och nu gick Mojo mycket bättre han till och med viftade på svansen igen! Men han haltar lite fortfarande men oj vilken skillnad från igår. Vi tog en runta runt tomten och det gick mycket bättre idag. När vi kom in så gav vi lite godos till dom för att få Mojo komma fram till oss och det var inga problem alls denna gång. Han till och med Hoppade ut ut korgen och fram till hörnan i hagen för att få sitt godis. vi testade lite med godis fram och åter för att se hur han gick och rörde sig innan ve kom fram till att vi ej behöver åka in till vetrinären idag.

Efter att se sovit ett tag igen så tog jag ut dom båda och Mojo går mycket bättre nu, han småspringer lite och jagar försiktigt Gizmo och svansen går. Det är nog ej så farligt som det först såg ut, men jag håller ett vakande öga på honom hela dagen. Nu ligger de och sover och allt är lugnt igen. Klockan är 12:00.

onsdag 23 september 2009

Älskade 'Lillskiten' Mojo

Dagen gick som vanligt med allt tills det vart eftermiddag och min man åkte in till Sandviken på bankärende och jag tog ut valparna så de fick leka i hundgården. Jag höll mig i närheten och pysslade i trädgården, men gick ej långt ifrån så att jag ej kunde se dom. Orsaken är att dörren är ej fixad ännu och det är bara ett kompostgaller som grind just nu som de kan komma över eller igenom om de vill.

Efter ca: 15-20 minuter, när jag vände ryggen till för att lyfta bort ett bord in till växthuset så hörde jag ett hjärtkrossande skrik från hundgården och jag släppte bordet och rusade till hundgården, slet bort grinden och fram till Mojo som satt och skrek med höger framben i luften. Jag gick fram till honom och löft honom försiktift fortfarande skrikande, och nu skrek han ännu mera när jag löft honom. Jag höll honom försiktigt och lugnade honom så gott jag kunde så att han kunde komma över shocken. Efter ungefär 30-40 sekunder så började skrikandet övergå till gnällande och efter det till lite pip tills han tystnade. Han vibrerade som ett asplöv stackaren och mitt hjärta slog som attan och jag var så orolig.

Har han brutit något eller har något gått ur led??. Paniken steg innom mig. Jag satte ned honom på marken igen men han bara föll ihop och ville ej stå. Lilla gubben! vad har du gjort? Jag ställde honom upp två -tre gånger till innan han beslöt att sitta istället men med den skadade tassen i luften gnällande. Jag började försiktigt böja på tassen, inget skrik, klämde på benet hela vägen upp, inget skrik utan det var när jag kom upp till skuldran/axeln och under armen (så att säga) så skrek han till. Jag böjde hela benet sakta fram och åter och sträckte det lite försiktigt och det gick ganska bra, bara lite små skrik. Jag löft honom och bar in honom. Han rörde ej på sig utan bara satt där jag satte honom skakande och små gnällande. Jag gick ut för att hämta in Gizmo men han satt redan utanför dörren och väntade att få komma in. Han hade tagit sig igenom grinen i hundgården som jag faktiskt stängde efter mig när jag tog in Mojo. Han var nog orolig han med över vad som hänt Mojo. Så sött.

Gizmo åkte in i hundhagen direkt och Milo fick snällt stanna utanför köket nu medans jag kollade upp Mojo. Han bara skrek så fort jag tog i honom och jag tyckte nu att det var dags att ringa vetrinären. Förklarade vad som hänt och de sa att oftast är det inget farligt då valpar gärna skriker för det minsta och de är så mjuka i leder och ben. Men jag sade att denna gång verkar det vara mer än bara skrik eftersom Milo hade enliknande olycka som liten när han kanade ut över en åker med bakbenen bakomsig och gled fram på magen skrikande.

Så vetrinären sa att kom in så vi kan undersöka honom först för att se om det behövs gå vidare och då blir det Gävle vetrinären/djursjukhuset då de har mera resurser. Jag sa att min man är på banken inne i Sandviken och han måste hem först innan jag kan komma väg då han har bilen. Då vart det att ringa Gävle eftersom Sandviken stänger 16:00 och vi skulle ej hinna in dåklockan redan var 15:40. Jag ringde Gävle Vetrinären och fick en tid 17:15. Min man kom hem  (efter att jag ringt honom) och jag hade hela tiden försökt få Mojo att försöka gå på tassen men det ville han inte, men inget var brutet då jag kunde böja på allt utan att han skrek.  När han kom hem så satte Mojo sig upp i korgen och stöttade sig på det onda benet. Framsteg. Han var glad att se husse och haltade ut ur korgen som stod utanför hagen och haltade sig fram till husse. Första stegen var tagna igen. Vilken lättnad. Min man tog upp honom ach han skrek till igen för han har tydligen ont under armen (i armhålans område). Min man klämde och böjde överallt han med utan problem så vi konstaterade att inget var brutet. Mojo började nu luta sig på benet lite så vi började locka med godis för att få honom gå och det gjorde han!  Vi höll på i några minuter och han kom fram till husse eller mig för att få godis haltande och småhoppande på tre ben, men brutet var det ej och ingen svullnad hade kommit. Vi släpte ut honom i hallen där han och Gizmo fick gå omkring och nu rörde Mojo på sig ordentligt men haltande. Vi misstänker att han har sträckt/stukat benent eller liknande, så efter en halvtimme så beslöt vi att ringa upp vetrinären igen i Gävle och förklara vad som nu skett. Hon sa att det låter som om det ej var något allvarligt, men om ingen skillnad har hänt i morgonbitti så skulle vi åka in. Det lovade vi.

Mojo och Gizmo fick gosa med oss i soffan hela kvällen då Mojo nu inte ville leka utan bara ta det lugnt. Min man tog dom till soffan och satte sig ned och Mojo sökte efter mig med blicken och ville att jag skulle komma så jag stängde av datorn och satte mig i soffan och han kom krypande direkt till min famn och somnade. Älskade lilla 'Lillskiten' sa jag, vad har du gjort? jag hölll om honom och strök honom och masserade skuldran medan han sov och inga onda ljud kom från honom utan han knorrade av välbehag och mådde bra i min famn nu. Ca: två timmar senare vaknade han och ville ut så vi tog ut honom. Han haltade omkring men gick på benet och försökte 'trava' lite och det gick lite bättre, men han kunde ej skaka på huvudet för då vred han på frambenen och det gjorde ont, så han pep till lite. Vi vandrade runt tomten försiktigt och han gjorde ifrån sig. När vi kom nere vid vägen och skulle vända upp för uppfarten så brukan han alltid gå fram till trappan som går ned till Badrummets dörr och när han gjorde det och skulee göra en vändning ifrån trappan, så pep han till igen. Så inga snabba vändningar på benet går just nu. Det tolkar jag som en stukning, jag vet hur jag har det när jag stukat mina fötter. Man haltar fram lite och det går bra att gå, men inga plötsliga vändningar och vridningar inte för attans det gör ont.

När det var sovdags så var vi ej säkra om vi skulle låsa in dom för natten eller ej, men jag sa att jag tror det är säkrare att låsa in dom för då vet de att det är sovdags och mindre risk för att Gizmo skall börja busa med Mojo vilket han nu ej klarar av. Så vi låste in dom och vi gick upp till sängs.

Natti Natti killar och sov gott.

Gizmo Tröstar Mojo. Nu skall vi sova och jag lovar att vara snäll mot Mojo.

tisdag 22 september 2009

Hundgården och Rumsrenheten.

Här händer det saker nu både inne och ute!

Inget kissande eller bajsande inne längre sedan fredags morgon och jag tror att det är den stängda burens förtjänst. Så snart kan vi kanse börja prova att låta buren vara öppen ibland under nätterna, men inte ännu på ett tag.

Promenaderna i koppel går jättebra utom dragandet naturligtvis. Det är som att hålla två oxar i koppel när Milo går framför dom. Allt Milo luktar på måste valparna kolla upp och lukta på dom med *ler*.
Inkallelsen är fortfarande jobbig för Gizmo men inte Mojo. Men vi kämpar vidare.

Hundgården börjar ta form nu och det är riktigt roligt. Får se hur långt han hinner innan snön. Krypinnet behöver ju ej fixas nu eftersom det börjar bli för kallt ute nu för längre stunder.

Men här är lite bilder på bygget just nu.

All plank runt om i marknivå är på plats, så nu kan man ej slinka under längre. ;)



Väggen är uppe + lite till för kryp-innet. Det skall målar falurött naturligtvis.

Så en liten bild från andra sidan.


Det kommer att bli så bra så när det är klart. Kryp-innet kommer att vara hela längden på garagets baksida, så det kommer att finnas plats för tre whippets där att krypa in under när det kommer en skur ibland.

Nu två bilder från hundgården med hundarna. De gillar verkligen att vara här, för när jag tar ut valparna i koppel så drar dom mig dig och vill in och börja leka.





måndag 21 september 2009

Nästan en perfekt dag till

Ytterligare en fantastisk dag här med valparna förutom en liten sak. Utbrytarkungen Mojo lyckades hoppa över hagen i köket (igen) och hamnade i köket övriga utrymmen för att leka i, Men det ville han inte utan det var husse och matte som lockade. Min man hörde ljud som lät som om det var grinden in till köket som rasslade vilket visade sig vara rätt. Där satt han brevid en liten kisspöl och såg lycklig ut för att han lyckats komma över hagen ingen.

Idag är det Husses födelsedag, men inget party inte. Vi hade ju firandet i helgen, men marshaller tändes uppmed uppfarten och grannen löft på hatten och grattade, så det var trevligt.

Husse köpte dörr gängor för att kunna fixa dörren in till hundgården så att man kan stänga in hundarna och ej behöva passa dom medans dom leker där. Skall bli härligt att se det klart.

Kvällspromenaden runt i byn går jättebra med valparna, men när Milo är med är det en ordentlig dragkamp och det gör verkligen ont i händerna efter ett tag. Himmel vad dessa små kan dra.

Gizzmo spydde för andra gången idag och vad innehöll det tro? jo! SAND, jord mossa och en och annan träflisa. Den hunden! Får sätta munkorg på honom snart..... skojar bara...... ;)


söndag 20 september 2009

Framstegen fortsätter

Ytterligare en dag utan bajs och kiss, helt otroligt! Moppen har ej varit framme sedan fredags morgon. Dom väckte oss inte äns under natten denna gång. Det har varit massor med bus och lek i hundgården, promenader med Milo, träning på inkallelse, sitt och tass, med fin framgång. Men min man lade märke till Att Gizmo hade massor med mask i avföringen när han kom hem efter promenaden  under lunchtiden och det blev avmaskning för alla. Vetrinären hade sagt att vänta 2 veckor innan vi gör det efter sprutan men nu kunde vi ej vänta längre. Dom fick sin avmaskning och vi höll koll under resten av dagen på Gizmo och de övriga två. Sista promenaden på kvällen så var Gizmo fri från dom men Mojo hade lite kvar med inga levande. Milo har ej visat tecken alls på att han fått det så det känns bra.

Vi hade gäster över denna helg (min styvfar med särbo) för att förfira min mans födelsedag, så valparna fick vara med dom med i soffan med främmande. De var så nyfikna på vilka dessa två människor var, men allt gick så bra så.

När de är i hundgården så får man passa på dom, då den ej är riktigt klar ännu och vi var två nu som höll koll på dom, styvfarsans särbo och jag, men inte hjälpte det inte! Nähä!! Vips så var Gizmo ute igen genom att köra huvudet under stängslet och jag efter honom. Fick tag på honom och då var Mojo ute. Det blev ett springande efter dom hela tiden med det var Mojo som stack så fort han bara kunde och var hur lycklig som helst att han lyckades. Där studsade han omkring på tomtens skogsden och var hur glad som helst den lilla skurken. Men det är inga större problem att få tag på honom då han kommer när man kallar, värre är det med Gizmo som man får överlista hela tiden.

När gästerna åkt hem och allt blev som vanligt igen så satte min man igång att jobba vidare på hundgården och såg till att det nu var plank förspikat nedtill så att de ej kunde lyfta stängslet och smita igen. Gubben min skall jobba vidare på gården idag. Vore trevligt om den blir klar innan vintern så vi har den startklar när våren kommer.

När vi tar valparna på promenad med Milo så måste vi bara säga att de går så fint i koppel nu att det ej är sant och det har börjat fatta att man ej busar i koppel för det händer nästan aldrig numera. Men de gillar ej att vara långt ifrån Milo, så börjar man släpa efter så att min man och Milo kommer längre ifrån oss så blir det dragkamp att komma ikapp igen. Himla rart! Det är så roligt att se hur dessa tre har funnit varandra och kommer överens. När de är i hundgården så är det klart att Gizmo och Milo är lek-kamrater medans Mojo skuttar omkring själv och leker. Är vi inne och de ligger i Soffan, ja då är det Mojo som skall ligga och gosa med Milo ett tag innan jan kommer krypande över till mig för att sova i min famn och Gizmo lägger sig antingen brevig Milo eller mellan min man och mig.

En annan kul sak jag lagt märke till är att när de är i hundgården och leker och valparna börjar bli lite väl hårda med varandra, då kommer Milo skuttande och kollar vad de håller på med .Ibland ser det ut som om han försöker tala om för dom att "lägg av nu, ta det lugnt". Det är riktigt intressant att kolla in dom när de är i hundgården.

Hoppas natten blir lugn igen.


lördag 19 september 2009

Stort Genombrott!!!

Vilken underbar dag det har varit idag! Både med valparna och främmandet samt vädret.

Första dagen och natten utan kiss och bajs tackvare stängd bur. Tack Allette och Bettan för det tipset.
Det är stora framsteg här nu efter att hundgården kommit igång på halvfart. Vi släpper in Milo med dom och det busas och leks på högtryck och alla är glada tills vi ser att Gizmo är på väg ut under stängslet. Så börjar lockandet att få tag på honom och när man lyckats med det så kommer Mojo lyckligt springande emot en ....... på utsidan....... så kvar inne i hundgården står Milo förvånad och undrar" hur gick detta till ?" Men efter en timme ungefär i hundgården busande med Milo så är de klara för att komma in och ta en liten matbit och vatten och de lägger sig direkt och somnar i buren, så inga problem med att stänga om dem och få det tyst inte. Helt underbart!

Gizmo har blivit jätte duktig på att säga till nu när han vill ut, medans Mojo är lite svårare att tyda då han "pratar" hela tiden. Men går Gizmo (Gizie som vi nu kallar honom för) ut så skall Mojo ut men ibland så vill inte Mojo komma fram till en och då låter jag honom vara i hopp om att han inte behöver gå ut.

Vi har tränat sitt och tass men sitt är inga problem men tass är lite svårt ännu men det kommer.

Här kommer lite bilder från hundgården!



 
 
 


 
 

fredag 18 september 2009

Positiva saker - Inlägg av Husse


Dags att berätta om lite positiva saker. Senaste veckan har det blivit framgång med Mojo och Gizmo.

Dom har lärt sig ”Sitt” – lika lätt om inte lättare än Milo gjorde för att dom här två kopiera varandra!
Dom går jätte bra i koppel nu – även när alla 3 hundar är ute tillsammans.
Milo har vissat att han tycker om dom – han busar med dom men är försiktig.
Under veckan har valparna busat dagligen i hundgården (vilket är 90% klart nu – lite små säker att göra där) – vilket betyder att dom sover bättre när dom kommer in.
Gizmo har lugnat sig mycket – han var en riktig bully första veckan – men inte nu längre.

Ett problem finns kvar att lösa – ylandet!! Men vi vet värför – Hagen!!! Fixar dom rumsrenheten så tar vi bort hagen och då slutar ylandet! Så fort dom är rumsrena då blir det lättare att integrera dom in i familjen.

Dom här två kommer att blir jätte bra husdjur, precis som Milo, det kommer bara att tar tid – Jag tror at Milo var ”ovanligt” som valp – han var rumsren på nätterna när han var 9 veckor gammal – otrorligt va?

en sak till – Mojo och Gizmo är lika deras pappor! – Mojo ”pratar” mycket innan han sover – Gizmo hoppa upp i luften som en kängru och han sade till om att han ville gå ut. Så när vi kom ut så både kissade och bajsade han direkt, så nu vet vi att han säger till och hur det låter.

Just nu sover dom efter morgon promernaden..... skönt!

Ny dag, nya äventyr

Idag kommer min styvfar på besök igen med sin särbo och har schäfern Boss med sig. De skall sova över och vi skall fira min mans födelsedag (den 22:a), så det blir lite mys, grillning och pilkastning. Mellan allt detta så skall jag rasta valparna fram och åter för jag vill att min man nu skall ta det lugnt då det är han vi firar.

Hela dagen igår gick jätte bra med de båda förutom bil- åkningen på morgonen. Gizmo har börjat mjukna och är ej lika "kaxig" och "enstörig" längre vilket är roligt. Han till och med kröp upp i min famn igår framför TVn vilket han aldrig tidigare gjort utan vill ligga för sig själv vid armstödet. Så det börjar bli bättre och lite lugnare. Har lagt märke till att man måste bevisa för Gizmo att man är smartare än vad han är för man kan riktigt se hur han tänker när han är på det humöret. Riktigt kul faktiskt.

Jag skall köra med buren idag så att de kan sova lugn under dagen och när vi har gäster så kan det vara skönt att få några stunder tystnad från dom. Min man är emot att jag stänger in dom i buren men jag har talat med uppfödaren om detta och att det är så de gör och att det ej är farligt eller taskigt mot hundarna. Valparna är ju vana att ligga i bur innan de kom hem till oss så jag ser ej problemet. Men min man kommer nog att ändra sig där med. ,)

torsdag 17 september 2009

12 veckors spruta idag

Idag var det då dags för 12 veckors sprutan för valparna. Resan in var inte den bästa då Gizmo inte gillar att åka bil. Han ylade och skrek hela vägen in så att man blev tokig. Ingen bra start på dagen alls...
Men allt gick bra hos vetrinären och vi fick beröm för att de var så fina. Hon berättade för oss hur djävliga whippet valpar är under första året och sedan efter det så blir det underbara hundar. Det handlar bara att stå ut under ett år. Vi hade verkligen super tur med Milo, för han var en dröm som valp och är ännu bättre nu. Men dessa två kommer att bli lika fina och coola dom med, det vet jag. Klart de är stökigare än Milo för de är två och milo var ensam.

Vetrinären ville att jag skulle uppdatera henne om dessa hundar hur det går för dom tills de blivit vuxna för hon är så sugen på att skaffa whippets efter att de tre hundar hon nu har gått bort, för hon vill ha whippets för de är så lugna som vuxna hundar och skäller ej hela tiden som övriga hundar gör. Jag rekomenderade henne vår uppfödare och hon skulle lägga namnet på minnet.

Hemresan var ej lika läskig då Gizmo var tyst nästan hela vägen, men jag tror att det var sprutan som gjorde dom lite slöa.Man får nog ta lite små turer runt byn med dom så att de vänjer sig med bilen.

Resten av dagen har gått mycket bättre för de har fått busa och leka i hundgården och när de kommer in så sover dom nästan med en gång. Gjzmo har blivit bättre på att lyssna till sitt namn medans Mojo kommer direkt. Så Gizmo behöver mer jobb på den fronten. SITT har de båda lärt sig så det är jätte roligt. De har inte kissat eller bajsat inne idag som tidigare, en liten pöl bara förutom i morse.

Vi gosade alla 5 i soffan och det var jätte mysigt. De låg i våra famnar och sov efter att de först busat lite med Milo och tuggat på tuggben. Så det ser ljusare ut nu.

Det kommer att ordna sig.

Här kommer några av kvällens foton.

Först så busar vi med Husse lite.


Husse fick telefon, hans mamma ringde, så vi får busa själva nu.


Orkar inte busa längre och husse pratar i telefonen fortfarande.

Gizmo ligger på andra sidan så då ligger jag här.


Gizmo poserar i husses knä.

Mojo poserar bra han med.

Husse tackar Milo – inlägg av Darren


Livet har inte varit bra under 2009. Svärmor blev sjuk, jag blev varslad, svärmor dog, jag blev uppsagd. Vi flyttade upp till Järbo för att jag fick jobb här uppe, och nu idag inser jag att det var ett stort misstag. Nu bor man i ett underbart området där det finns ont om arbete. Har varit arbetslös inte äns en månad och jag känner innombords att jag pallar inte det här. Hade varit lite bättre om frugan hade ett arbete, men hon har varit arbetslös i fem år och nu med 2 valpar hemma finns det ännu mindre chans att hon kan hjälper till med ekonomin. Desvärre blir det att hon måste tjäna 6000:- mer varje månad bara för att täcka hunddagiset. Det kommer inte att går så klart. Jag börja inse att det snart blir dags att sälja huset, en av bilarna och fyrhjulingen och flytta in i en hemsk, grå svensk lägenhet som någon slags misslyckad tonåring. Gizmo och Mojo bara ylar, kissar, bajsar och bråkar hemma. Visst dom är söta, men det är för mycket som pågår i mitt liv just nu och jag känner att jag har inte tid eller tålamod med dom. Jag mår helt enkelt skit dåligt att jag känner inte för dom som jag gör för Milo. Vad hade jag gjort utan Milo? Sedan jag har varit hemma har jag och Milo varit ute på långa skogs promenader. Ute i skogs spåret glömmar man allting. Milo springer löst i skogen och på spåret och man ser hur han njuter av livet. Han nosar hit och dit och kollar upp allting. Om jag kallar på honom, kommer han direkt. Han kollar efter mig då och då så att vi inte kommer ifrån varandra. Utan Milo hade jag inte haft möjligheten att rensa skallen. Utan Milo hade jag säkert exploderat av sorg och hat. Tack Milo, du räddar mitt liv just nu!!

Bra start

Det har varit en bra start på morgonen. En bajshög och lite kiss, då denna gång var det Mojo som bajsat inne. Jag tog ut dom direkt (som varje morgon) och de gick ej långt denna gång innan de gjorde ifrån sig, så jag tror de har försökt att hålla sig denna gång.

När vi kom in så brukar det bli ett  himla liv med bråk och ylande mm men det varade bara några sekunder innan de rullade ihop sig och somnade. Så nu sover de sött ett tag.

Måste säga att dagen har gått bra med dom idag.

Hoppas det håller i sig........

tisdag 15 september 2009

Inget nytt

Inget nytt att rapportera. Det vanliga, Bajs, kiss, ylande och gnällande......
Kommer detta någonsin att ta slut?

måndag 14 september 2009

Rumsrenheten = 0

Då var det dags igen då att vakna till odörer. Kommer dessa två någonsin bli rumsrena? Jag börjar undra det... Men jag kan glädja mig med att Mojo börjar lyssna till inkallelse och sitt kommandon och det är ett glädjande framsteg. Värre är det med den andra, Gizmo som inte lyssnar alls när man ropar och särskilt när man är ute.

Vi flydde ylandet och gnällandet ett tag då vi planterade vårlökar i trädgården. Skönt att vila öronen ett tag.

Kvällen slutade som vanligt med mys i soffan och sedan ut på rastning och in i hagen för natten. Denna gång så gnälldes det ej allt för länge innan se somnade. Härligt!

Här sover Mojo i knät på mig och har huvudet på armstödet. Han är verkligen Mattes kille.

söndag 13 september 2009

Åter igen bajs...

Min man tycker att jag skriver för mycket om kiss och bajs här, men så är det att ha valpar. Men dessa tycks ej ha fattat att de skall göra sitt ute och ej inne, så jag hoppas att det snart är över med detta så de slipper sitta i hagen hela tiden..

Har börjat öva mer och mer inkallelse men det är bara Mojo som lär sig, medans Gizmo struntar helt i dig och käkar sten, grus, mossa, pinnar....... Samma sak med kommandot Sitt. Det lyssnar han bara till inne i hagen ute så varken ser eller hör han dig. Detta är tråkigt men jag räknade med att han skulle bli "problem" eller svårare att träna, medans Mojo tycks vara lätt lärd. Tänk om de bara kunde sluta med kissandet och bajsandet nu.

De har testat hundgården lite idag och den blev godkänd ! Kul!

Annars så har de varit riktigt duktiga idag och bara två små pölar, men detta eviga visslandet går en på nerverna och nu har Mojo lärt Gizmo det så de båda sitter och visslar ihop. Min man klarar ej av att höra på detta ett dugg så jag får springa som en skållad råtta och försöka få dom tysta så min man ej får spader. ;)

Nu fanns det en pöl igen och de skall ut på sista rastningen innan det är dags att sova.

Klockan är nu 23:28 så jag säger Natti Natti...

lördag 12 september 2009

Trött på ylandet

Oj vad vi nu är trött på ylandet och gnällandet på dessa två. De är som två små super trötta barn som ej vet om de är trötta eller ej och kan ej somna. Ett himla liv är det. Darren tar en tur ut med Milo på en timme eller så eller åker iväg på sin fyr hjuling för att komma ifrån ljudet av valparna, men vad gör jag då? JO! jag sitter här i ylandet och gnällandet samt bråkandet tills jag ej står ut och går in och ser till att de lugnar ner sig. Fungerar inte lika lätt varje gång, men vi kan ju inte bara lämna dom och sticka iväg hur som helst inte. Klart tre timmar är ok men jag vill gärna hålla koll på dom för de är ej som Milo var och de hittar på så mycket bus att jag vill vara nära ifall olyckan är framme.

Men vi har haft en jätte mysig kelstund i soffan ikväll. Milo kan nu sova med Gizmo i närheten.


 Hej Kompis!
 Sover i Husses knä.
 Sover sött ihop. Så rart!
 Mojo sover i Mattes famn.
 
Mojo i Mattes famn.
 Det ser ut som om Gizmo är lite av en Husse vän medans Mojo är Mattes vän.